Vad är pelagiskt fiske?

När vi skriver pelagiskt fiske ser många läsare ut som frågetecken. Skriver vi istället fiske av sill och makrill kan de flesta nicka instämmande. Pelagiskt fiske är med andra ord inget främmande i våra svenska vatten. Tvärtom, de riktigt stora fartygen i vår fiskeflotta ägnar sig åt just pelagiskt fiske. En betydande näring som vi tycker är värd att studera närmare. Följ med så försöker vi räta ut frågetecknen.

 

Definiera pelagiskt, tack

Ordet i sig syftar på något, i första hand fisk och plankton, som lever i öppna havet, fritt från kustvatten och bottenskikt. Ofta rör sig de pelagiska arterna dit strömmarna för dem, men det finns också sådana som simmar av egen kraft.

Vad menar ni med det pelagiska systemet?

Systemet för pelagiskt fiske handlar om kvoter och fördelning. Den internationella organisationen ICES sätter de yttre ramarna för kvoternas storlek och fördelning. I Sverige tolkar Havs- och Vattenmyndigheten ICES kvoter för svenska vatten och fartyg.

De flesta större fartyg som fiskar pelagiskt har individuella fiskemöjligheter. Rättigheterna fördelas i promilletal och baseras på tidigare fångster. Rättigheterna kan även överlåtas mellan fartygen.

Det småskaliga kustnära fisket fiskar med särskilda kustkvoter som vare sig är individuella eller överlåtbara.

För att stimulera fiskare med hemmahamn i Östersjön finns en särskild regional tilldelning enbart för fartyg som är stationära i Östersjön.

Möjligheten att överlåta rättigheter gör att det pelagiska fisket använder sina kvoter på ett optimalt sätt. SPF administrerar byten av rättigheter mellan fartygen.

Vilka fiskar är pelagiska?

I svenskt hav är det sill, skarpsill, makrill, taggmakrill, blåvitling, lodda och tobis.

Motsatsen till pelagiskt är demersalt, fisk som lever på botten.

Hur går pelagiskt fiske till?

Kommersiellt pelagiskt fiske bedrivs med trål, ringnot eller garn. Fiske efter makrill kan även ske med krok. De största kvantiteterna i pelagiskt fiske fångas med trål.

Pelagiskt fiske bedrivs i alla de vatten där Sverige har rätt att fiska: Östersjön, Kattegatt, Skagerrak, Nordsjön och Atlanten.

Hur började det storskaliga fisket i Sverige?

En fråga med många svar, men när vi följer trådarna tillbaka i tiden hamnar vi i en boxningsring på Yankee-stadion i New York. Året är 1959. I ena ringhörnan står Ingemar ”Ingo” Johansson. I den andra Floyd Patterson.

Samma år, 1959, hade samme Ingemar Johansson införskaffat LL 532 Ingo, den första ståltrålaren i Sverige. Nu ville han utöka och beställde ett ännu större fartyg, LL 533 Jane. En dyrbar investering och köpekontraktet hade en specialklausul: affären gällde bara om Ingemar tog världsmästartiteln.

Hur matchen gick vet väl alla och ”Jane” (döpt efter Ingemars dotter) blev början på det storskaliga fisket i Sverige. Hon är fortfarande i bruk under namnet Sunnan II och med Coquimbo i Chile som hemmahamn. Där ligger även Sunnan I, tidigare känd som ”Ingo”.

Finns det något kommersiellt fiske i Sverige?

Svenskt fiske lever och har hälsan. Utvecklingen går mot färre och större fartyg allteftersom fisket rationaliseras, i Sverige såväl som i våra grannländer. Svenskt fiske går hand i hand med danskt och norskt fiske. Gränserna är flytande och ofta är det bättre att prata om det nordiska fisket.

Handeln med fisk är internationell och ställer höga krav på att svenskt fiske kan vara lika effektiv som konkurrenterna.

Flottan för pelagiskt fiske har också de största kommersiella fiskefartygen på svenska vatten. De största fartygen hos våra medlemmar är uppåt 50 meter långa och mäter över 10 meter i bredd.

I jämförelse med många andra länder är de svenska fartygen små. Ändå konkurrerar de med sina fångster på en internationell marknad. Det pelagiska fisket är internationellt. Svenska fartyg fiskar i samma vatten som andra länder och fångsterna lossas i huvudsak till industrier i Sverige, Danmark och Norge.

Fisket efter pelagiska arter står för nära hälften av det totala värdet av svenskt fiske.