Pelagiskt fiske är miljövänligt

Ett socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbart fiske är centralt för SPF och våra medlemmar. En sund havsmiljö och ett miljömässigt hållbart fiske med välmående fiskbestånd i fokus för att kunna bedriva ett fiske nu och i framtiden. Våra medlemmar driver familjeföretag där det är viktigt att även framtida generationer ska kunna leva vidare av fisket.

  

Inom EU finns det en gemensam fiskelagstiftning som ska garantera ett långsiktigt hållbart fiske. Fiskekvoter bestämmer hur mycket fisk som får fiskas per område av varje art. Regelverket styr också hur och när fisket bedrivs.

 

Miljömässigt  fiske

För oss och våra medlemmar står en sund havsmiljö och ett miljömässigt hållbart fiske i fokus. Det pelagiska fisket är klimatsmart med mycket låg bränsleförbrukning per kilo fångad fisk.  Det gör att våra utsläpp är minimala. 

 

Pelagiskt fiske har oerhört små bifångster, och är helt utan utkast. Våra redskap rör sig i den fria vattenmassan, och är inte anpassade för att dras på havsbotten.

 

Certifiering

MSC är den största och mest erkända certifieringen för ett hållbart fiske. Vi har under många år arbetat med certifieringar och som målsättning att alla våra fisken ska vara miljöcertifierade.

Läs mer om våra MSC-certifieringar

 

Fiskekvoter och fördelning

Begreppet Maximum Sustainable Yield (MSY), dvs. det biologiskt maximala långsiktiga uttaget, är centralt för oss.

Fisket regleras genom årliga kvoter som avgör hur mycket som får fiskas per område av varje art. Det internationella havsforskningsrådet ICES ger årligen vetenskapliga råd om hur stora fiskekvoterna bör vara. Kvoterna baseras på dessa och beslutas genom internationella politiska överenskommelser inom EU och med andra länder. Varje land har en fast andel av varje fiske­kvot. De svenska kvoterna fördelas inom Sverige beroende på art och område.

 Till ICES hemsida

 

Alla pelagiska fartyg som är över 12 meter långa har egna individuella fiskerättigheter i form av andelar av de totala kvoterna. Dessa baseras på historiskt fiske. Fartygen kan låna, byta och sälja fiskerättigheter (kvoter) mellan sig. Förvaltnings­systemet kallas pelagiska systemet.Genom att byta till sig lagom mycket fisk kan fiskeföretaget undvika att gå långa sträckor med ett halvfullt fartyg. Detta minimerar bränsleåtgången per kilo fångad fisk och sparar både pengar och miljö.

 

Fartygen kan inte fiska mer fisk än de har rättigheter för, oavsett fartygets storlek. Fartyg över 12 meter som bara bedriver fiske i Östersjön har dessutom en extra regional tilldelning, så kallad regionalkvot. Det mindre kustnära fisket (fartyg under 12 meters längd) fiskar däremot sill/strömming och skarpsill fritt på en särskild kustkvot, utan individuella begränsningar och helt utan konkurrens från de större fartygen. På denna kvot fiskar både små trålare, garn och krokfiskare.

Kontroll av fisket

Inom EU finns det en gemensam fiskelagstiftning som ska garantera ett långsiktigt hållbart fiske. Fiskekvoter bestämmer hur mycket fisk som får fiskas per område av varje art. Regelverket styr också hur och när fisket bedrivs.

 

Fiskefartygen har en omfattande rapporteringsskyldighet kring var, när och hur de fiskar men även hur mycket och vilka arter de fångar och landar. Det finns också ett väl uppbyggt system för kontroll av fiskets fångster.

 

De pelagiska fartygen kontrolleras både vad gäller kvantitet, fiskeplatser och landningar. Dessutom kontrolleras de enligt flera andra regelverk än bara fiskerilagstiftningen.

Minskande dioxinhalter i Östersjön

I Östersjön har gamla miljösynder tidigare gjort att fet fisk varit farlig att äta. Halterna av dioxin minskar stadigt i både miljön och i fisken och sedan flera år ligger glädjande nog värdena för sill och strömming från stora delar av södra Östersjön under gränsvärdena. Tyvärr ser vi trots detta inte någon revidering av Livsmedelsverkets kostrekommendationer gällande fet fisk från Östersjön. VI hoppas på en utökad provtagning och mer nyanserade kostråd.

 

 Tidigare har sill/strömming från Östersjön inte fått exporteras för konsumtion på grund av för höga halter av dioxin. Sill/strömming från många områden i Östersjön har under senare år konstaterats ligga under EU:s gränsvärden och därmed ha så låga halter av dioxin att de får exporteras och säljas för konsumtion.

Till Naturvårdsverkets hemsida med statistik över dioxin i fet fisk (diagrammet) 

Livsmedelsverket lyfter i sina kostrekommen­da­tioner att både barn och vuxna helst bör äta fisk av olika sorter 2-3 gånger i veckan, vilket innebär att de flesta svenskar borde äta mer fisk. 

När det gäller fet fisk från Östersjön som sill/strömming är rekommendationen:

  • Vuxna män och äldre kvinnor kan äta fet fisk från Östersjön en gång i veckan utan risk
  • Barn, ungdomar och kvinnor i barnafödande ålder bör äta fet Östersjöfisk max 2-3 gånger per år

Livsmedelsverket skriver också på sin hemsida:

”Om man äter fisk 2-3 gånger i veckan, och varierar mellan olika sorter, har man lättare att få i sig många av de näringsämnen som man behöver för att må bra. I fisk finns till exempel D-vitamin, jod och selen, som det kan vara svårt att få tillräckligt av. Att äta fisk och skaldjur bidrar också till att minska risken för flera folksjukdomar. Feta fiskar, som lax, sill och makrill, är rika på omega-3-fetter som kan minska risken för hjärt- och kärlsjukdom och är viktiga för hjärnans utveckling och funktion.” Till Livsmedelsverkets hemsida