Hur förvaltas det pelagiska fisket?
EU har en gemensam fiskeripolitik som innehåller ramverket för fiskeriförvaltningen, med omfattande reglering av t.ex. fiskekvoter, redskap och tekniker, fiskerikontroll och marknadsfrågor.
Målsättningen inom EU:s gemensamma fiskeripolitik har i många år varit att nå ett optimalt nyttjande av alla fiskbestånd. Det innebär att man vill kunna fiska så mycket som möjligt utan att riskera beståndens hållbarhet och livskraft på lång sikt. Detta kallas för maximal hållbart uttag (maximum sustainable yield, MSY).
Rådgivning och fiskekvoter
Fisket regleras genom årliga kvoter som avgör hur mycket som får fiskas per område av varje art. Det Internationella havsforskningsrådet ICES ger biologiska råd för varje fiskbestånd. Kvoterna fastställs inom EU eller i förhandlingar med andra länder, t.ex. Norge, Färöarna och Island. Varje land har en fast andel av respektive fiskekvot. De svenska kvoterna fördelas på olika sätt beroende på vilken art och vilket område de berör.
Pelagiska systemet, regionalkvoter och kustkvoter
Fartyg över 12 meter som fiskar pelagiskt har individuella fiskerättigheter baserat på andelar (promillen) av den totala svenska kvoten. Rättigheterna kan överlåtas permanent eller under kortare tid mellan fartygen. Förvaltningssystemet kallas pelagiska systemet och ger fartygen möjligheten att själva omfördela sina fiskerättigheter mellan sig. Resultatet blir att kvoterna används optimalt – både för miljön och för företagen. Fartygen kan inte fiska mer fisk än de har rättigheter för, oavsett fartygets storlek. Det finns också en så kallad koncentrationsspärr som gör att inget enskilt fartyg kan inneha mer än 10% av den del av den svenska kvoter som fördelats. SPF hanterar byten av fiskerättigheter mellan fartygen, både inom Sverige och även med andra länder, och dessa godkänns av HaV.
För att stimulera fiskare med hemmahamn i Östersjön och som endast lossar sin fångst i Östersjön finns en särskild regionalkvot enbart för dessa fartyg.Regionalkvotsfartygen har andelar i det pelagiska systemet och regionalkvoten är en topup för de fartyg som inte har fiskemöjligheter utanför Östersjön. Det småskaliga kustnära fisket (fartyg under 12 meter) fiskar däremot på särskilda kustkvoter som vare sig är individuella eller överlåtbara. Denna kvot är fast från år till år och fisket inom den är fritt (tills kvoten eventuellt tar slut) och helt utan konkurrens från de större fartygen.
Dåtid och Framtid
Det pelagiska systemet infördes 2009 för att komma tillrätta med en kraftig överkapacitet i den pelagiska flottan där fiskeföretagen hade en dålig lönsamhet. Införandet medförde som planerat en kraftig strukturomvandling och resulterade i mer än en halvering av flottan. Nyligen förlängdes systemet med ytterligare en tioårsperiod.
Positiva effekter för företag inom det pelagiska systemet:
- Bättre möjligheter till planering
- Ökad möjlighet att få lån och därmed göra investeringar
- Optimerat resursnyttjande
- God lönsamhet
- Bättre arbetsförhållanden och arbetsmiljö
- Enklare rekrytering
- Generationsskiften och en föryngring av fiskarkåren
Svenskt pelagiskt fiske har idag en mycket positiv utveckling. Flottan för pelagiskt fiske har de största kommersiella fiskefartygen på svenska vatten, även om de fortfarande är små jämfört med de fartyg många andra länder har. Moderna fartyg med låg bränsleförbrukning bidrar till minskad miljöpåverkan.
Kontroller
Det finns ett omfattande system för kontroll av fisket och dess fångster. Fartygen ska rapportera allt fiske genom bland annat sin loggbok och Havs- och vattenmyndigheten utför regelbundet landningskontroller så att fångsten motsvarar det som fiskaren rapporterat. Kontrollerna kan röra fångstkvantitet, artsammansättning, fiskeplatser och redskap, men fartygen kontrolleras också enligt flera andra regelverk än bara fiskerilagstiftningen.
SPF förespråkar full kontroll av vårt fiske och fullständig transparens såväl från fiskets sida som från kontrollerande myndigheter. Vi anser att den bästa kontrollen av artsammansättning görs direkt till sjöss när fisken är så färsk som möjligt, och samarbetar med SLU och Havs- och vattenmyndigheten för att ta fram system för både observatörer ombord och egenprovtagning. Vi vill även utveckla maskinella artigenkänningssystem för att minska den mänskliga faktorn och öka tillförlitligheten.